Ja, så heter det här verket. Jag tycker det är rätt så talande faktiskt. Och sant! Vi människor har så fantastiskt mycket förmågor om vi bara bara vågar ta steget och nyttja dem. Och det ligger helt på vårt eget ansvar att göra det.
Det där egna ansvaret kan ju dock få den mest optimistiska att snubbla i dörrposten. Eget ansvar är tungt. Eller kan i alla fall upplevas tungt. Så fort man har tagit det kan man nämligen inte backa, gå tillbaka och säga att det var någon annans fel. Man har liksom sumpat den möjligheten då.
Jag satt och pratade med en ganska nyfunnen vän häromdagen. Vi är lika men också väldigt olika. Så där som vi människor kanske är mest hela tiden. Vi pratade om just det där med eget ansvar. Då plötsligt insåg jag en sak som jag inte tidigare reflekterat över. Det var lite jobbigt, för jag insåg att det var precis så där som jag kanske gärna gör ibland.
Jag är ju verkligen den förste att heja fram min omgivning till nya stordåd. Jag gillar att peppa och att bli peppad. Jag gillar att känna stödet från andra människor. Jag tycker att det ger mig det driv som jag behöver för att våga genomföra en utmaning till exempel. Men – TÄNK OM – tänk om det samtidigt ger oss något att gömma oss bakom?
Jag ska förklara: om Kalle står inför en utmaning, ett maraton, ett nytt kunduppdrag eller what ever. Vi peppar Kalle: det här fixar du, upp på hästen bara, en baggis för dig som är så begåvad! Kalle får drivkraft nog att våga sig på att försöka – toppen! Kalle går i hamn med utmaningen – ännu bättre och ingen kommer tycka att peppingen var annat än rätt och bra. Men, vad händer om Kalle misslyckas?
Jo, då kan Kalle gå hem och sura. Och tycka att det var vårt fel, vi sa ju att han skulle göra det. Vi sa att han skulle klara det, och se – det gjorde han ju inte. Han skulle inte lyssnat till oss!
Hur hade det sett ut om vi inte hade peppat? Om Kalle mest mött på motstånd? Hade Kalle vågat försöka? Nej, det är ju inte säkert. Å andra sidan – OM han hade gjort det hade det varit hans helt egna beslut. Han hade tagit hela ansvaret själv, och varit väl medveten om det. Och om han hade misslyckats, ja, då tror jag att ljudet i skällan hade varit helt annorlunda än i ovanstående scenario …
Vad tror du?
På bilden är konstverket ”All in your hands” beskuren
Vacker målning som vanligt! Gillar din skildring väldigt mycket. Och jag får ta mig en funderare på vad jag tänker om det. Ska vi peppa eller inte? Hmm, jag ör kluven.
Ja, visst är det lite kluvet? Jag blev alldeles kall när jag insåg att man till viss del gör en otjänst med sitt (ibland överdrivna) peppande.
Fast i vissa fall behövs det ju som bränsle. Tror ändå det kan vara bra att ha med sig det andra tänket också!
Tack för feedback!
jag gör mig alltid beredd på att kunna falla av/kunna misslyckas. Jag försöker tillåta mig själv att vara ledsen och arg men försöker sedan ta lärdom av det. Det finns en vinst i varje misslyckande, även om det inte känns så när man befinner sig mitt i den:)
Ja, visst gör det? Och genom att göra som du gör Jessica har du också tagit ansvaret själv, jag tror det är bästa vägen.
Det var därför jag blev lite chockad när jag insåg att den där peppingen som jag tror på så mycket faktiskt kan ha lite grann omvänd effekt i vissa fall. Då kan man helt plötsligt skjuta över ansvaret på någon annan och den där nyttiga lärdomen om vinst i misslyckandet bara försvinner ut i tomma intet.
Tack för att du delar Jessica!
Det där med eget ansvar är starkt. Lite tungt t.om som du säger. Och det du beskriver med pepp är väl värt att tänka på. Jag tror att vi alla behöver uppmuntran men samtidigt vara medvetna om att det yttersta ligger på oss. Det är bara vi som kan försöka. Och går det inte så har vi gjort vårt bästa. Bra tankar, jag ska ta med mig dem. Och vilken fantastisk målning!
Tack Linda – för feedback och reflektion. =)
Jag ser det som positivt att man alltid kan lära nytt – om man bara vill!
Oavsett peppning eller inte så har vi ett eget ansvar för våra handlingar. Kalle får ta ansvar om hans eget misslyckande, vad nu orsaken är till den, te x inte var riktigt förberedd eller var för nervös för att göra ett bra jobb. Det kan vi ändå inte lägga på de som tror på honom..