Jo, men en arbetsmyra är jag nog ändå. Lätt enveten, med mål satta och lust som driver på. Främst det sistnämnda, det där med målen är mer luddigt. De finns – men jag är lite feg med att tydligt sätta dem på pränt och utmana mig med tidsramar tex. Men riktning och tanke finns bakom det mesta – jag kan nämligen inte arbeta helt lustbetonat heller utan trivs rätt bra när det finns någon form av ram – tex ett tema att jobba efter eller en deadline. Fast det kanske är feghet bakom det också? Att inte våga lita bara till lusten? Att det är så mycket lättare att välja en riktning och jobba däråt?

Eller så är det en del av processen och tankearbetet i alla människors liv, att ifrågasätta, undra om inte det andra väljer är mer rätt eller svårare, för inte kan väl jag? Ja, inte vet jag – men fortsätta undra och fundera kommer jag nog alltid att göra. Och drömma och komma på idéer! Om ni bara visste så många färdiga målningar och kreationer det finns i huvudet – men som aldrig hinner komma ner innan annat tar plats … Ständigt några steg efter. Så känner jag jämt.

Risken finns – när huvudet jobbar så hårt och är några steg före än vad jag faktiskt kan prestera att jag blir trött. Alldeles för trött för att fungera. Och så får jag ont. I huvudet, i kroppen. Och till slut också i själen. För att jag inte räcker till. För att jag inte kan förverkliga alla de tankarna som jag tror skulle bli så bra, och som kanske till och med skulle kunna göra skillnad på nåt vis. Och då blir jag vresig och ledsen. Och dömer mig hårt. Och – gissa vad – får ännu mer ont!

Det där onda huvudet är numer en sörja från midjan och upp till översta hårstrå och ut i fingerspetsarna. Migränen kom på mellanstadiet, spänningshuvudvärken i högstadiet. Värst var det nog mellan 17 och 25. Eller kanske  från 25-35? Kronisk huvudvärk gäller dem som har huvudvärk minst 15 dagar i månaden. Kan säga att det nästan låter som en bris i mina öron. Eller så spelar minnet mig ett spratt. Helt klart är att jag har haft huvudvärk så det räcker och blir över!

Nu för tiden lever jag ett annat liv och har ett annat förhållningssätt. Och kan forma mina dagar mycket mer efter mina möjligheter – vilket jag är tacksam för. Tyvärr så triggar huvudvärken numer igång alldeles för lätt – min kropp kan tex inte längre känna skillnad på huvudvärk och träningsvärk. En BH eller handväska kan också trigga igång, likaså ett par solglasögon som trycker bakom öronen … Stress är ju inget vidare heller, dålig sömn riktig skit, stark sol …

Hur som – den här arbetsmyran har ju satt arbetslivet lite på paus. Ända sedan korsbandsoperationen i somras. Jag började där – med målet att kunna komma tillbaka ordentligt till träning så att hela kroppen ska kunna må bättre. Förra veckan fick det bli en titthålsoperation för lite efterfix. Jag hoppas och tror att det blir riktigt bra nu så att jag snart kan uppta träning av knä och resten av kroppen. För – om man har det drivet och lusten som jag har – behövs en starkare kropp. Och optimist är jag ju också till viss del – jag tror ju fortfarande att det finns sätt att leva som håller den där värken stången. Och vem fasen vill ha ont när det finns så mycket roligt att göra och utforska?

Jag planerar inte så långt framåt, har ännu inte bestämt om jag ska närvara på Formex i jan 2020, men behöver väl ta ett beslut snart. Under november och december kommer jag bara närvara på en julmarknad och det är här hemma i lilla Frillesås. Gissningsvis kommer jag ha öppet i hemmabutiken några dagar inför jul och så finns ju webbshopen så klart. Jag kommer helt enkelt att arbeta hemifrån för att spara kraft och få mer tid till träning och återhämtning. För att ge Arbetsmyran i mig de bästa förutsättningar för kommande år helt enkelt. En arbetsmyra kan man ju inte stoppa – men förhandla lite med går bra. Och så har vi förhandlat. Vila nu – spring sen! 😉