I dessa oroliga tider kan alla behöva en liten Hoppsan att vila ögonen på. Och så kan man behöva nåt att göra – fram med kreativiteten och färglägg precis som du vill! Eller låt bli och häng upp den som den är – där du bäst behöver den. (För att skriva ut ditt eget ex klickar du på nedladdningslänken i slutet av sidan.)
Också hos Hoppsan är det stökiga tider. Inget blev som planerat och nu blir ingenting planerat över huvud taget. Alla som kan tycker till och alla som inget kan tycker till om de som kan. För de skulle ju eventuellt kunna veta något bättre …
Först blev Hoppsan vetgirig, allt det nya ville hon lära – för att ligga steget före liksom. Sen blev Hoppsan alldeles orolig och rädd – för att det var så mycket som var otäckt och nytt. Efter det blev Hoppsan alldeles deppig och ofantligt trött – hur ska det egentligen gå med allting? Ingenting fick hon gjort, och oron följde med både in i sömnen och ut ur sömnen. Utpumpad satt hon nersjunken i boets mörkaste hörn.
Men så hörde hon kvittret från Koltrasten. Och såg nyckelpigan som yrvaket kom fram ur gräset och viftade prövande på sina vingar. Och surret! Hon hörde surret från bina som jobbade så ihärdigt – helt obrydda över allt kaos runt omkring. Hoppsan reste på sig och tittade sakta omkring. Knoppande grenar, tussilago som nästan bländade henne med sin solgula starka färg – och jösses, där kom en citronfjäril farandes!
Hjärtslagen saktade ner, andetagen blev långsammare och nådde återigen hela vägen ner till magen. Och inombords växte en ny känsla, varm och solgul precis som tussilagon.
”Hopp – det finns hopp!” skrek Hoppsan rakt ut!
Ystert dansade hon runt, runt – lycklig över sin insikt. Måhända kan hon inte förändra kaoset därute i den stora världen. Men – här i sin värld, kan hon hitta glädjen i det lilla! Ja, då kan hon ju faktiskt LEVA också fastän världen är upp och ner.
Nöjd över sin nyvunna insikt traskar hon ut i trädgården, ser solen slå ner på en plats bredvid en ståtlig påsklilja. Där – där blir perfekt! tänker hon och sätter sig ner, lägger benen i kors och låter axlarna sjunka ner och ryggen bli rak. Sluter ögonen, lyssnar och känner lugnet sprida sig. Tänk – hur kunde hon glömma att tryggheten finns precis just här?
Här hittar du din egen Hoppsan för utskrift.
OBS – läs det finstilta!
Du har rätt att skriva ut ett/flera ex för privat bruk och för egen färgläggning. Du har inte rätt använda bilden för kommersiellt syfte eller egen vinning. Bildrätten tillhör mig.
Senaste kommentarer