Första jurybedömda utställningen – hurra! Jag har förstått att det är viktigt att delta på just jurybedömda utställningar, som yrkesverksam konstnär bör man ha ett gäng sådana i sin CV. Nu har jag min första och fler ska det bli … 😉
Sen kan man ju fundera över det där med bedömning av konst. Och vad är konst? Och för vem? Verkar vara olika i olika kretsar – säkert som med allt annat, det tränade och vana ögat tycker en sak, det mer ovana något annat. Och så gissar jag att det kanske beror på hur mycket konst du omger dig med och hur mycket tid du lägger på det – ju mer du ser och upplever desto större behov av förändring? Alltså att man tröttnar lite och behöver nya influenser?

Nåja, jag är lycklig om jag får stå här på min kammare och föra ner mina bilder på duk eller papper. Så småningom blir det säkert en del illustrationer på dator också som får bli prints – men dygnets timmar är ju begränsade. Vilken tur att jag ska leva länge och har vågat satsa redan nu – då kanske jag hinner med allt jag önskar! Eller nej, det kommer bli omöjligt. Den kreativa processen verkar vara sådan att en ny idé föder två nya, vilken i sin tur … Ja, du fattar!

Nu kan man ju ha det värre än att få vada runt i idéer hela dagarna. I alla fall så länge jag kommer ihåg att idéerna är som frukter på ett träd, redo att plockas när de är mogna (eller jag är mogen snarare) och att de hänger bäst där de är – med alltför många i famnen kan jag varken bära eller nyttja dem. Kanske en och annan hinner bli övermogen, släppa taget och falla ner – tja, för mycket gott mår man ändå inte bra av. 😉 Eller så är det helt enkelt det naturliga urvalet, och det blir väl det med.

Det är något jag ska träna mer på, att våga avstå från fler saker jag upplever lockande. Vi är så oerhört lyckosamma som har så mycket att välja på, så mycket att ta del av – både upplevelser, socialt utbyte, ät- och drickbart och ting. Men den där lyckan blir också på sätt och vis vår undergång, den får oss att springa för att hinna, vända ut och in på oss för att behålla vår ekonomiska status och kunna behålla och skaffa fler ting.
Jag fick börja omvärdera för många år sedan, när jag under en period hade kronisk huvudvärk. Vilket jag då hade haft nästintill i flera år egentligen, men en dag så orkade jag inte längre. Jag kände livslusten sina, det fanns ingen glädje längre. Jag kunde inte, ville inte ens lyfta blicken för att se det härliga där bortom det jobbiga. Något som alltid varit min styrka – jag tycker att livet är härligt och meningsfullt.

Jag upptäckte att när kroppen började protestera, förmodligen bad den om vila, så sprang jag ännu mer. Jag fick ju för sjutton skynda mig så att jag hann göra allt jag hade planerat innan jag däckade! Men, så började jag rannsaka allt det där jag var tvungen att göra, ifrågasätta vad som händer om det inte blev av just nu. Vem gjorde jag det för och varför? Vad var egentligen viktigt? Vilket var egentligen ett måste?

Att börja granska mig själv och mitt agerande var bra – endast genom att ändra mitt agerande kan jag uppnå andra resultat. Bara genom att ha varit medveten om mina val gör att jag blir mindre stressad av dem. Jag minns varför jag valde som jag gjorde och har inte längre samma behov av att skylla ifrån mig på yttre omständigheter. JAG styr mitt liv genom att medvetet göra val. Varje dag.

Känn på den – jag styr mitt liv. Känner du styrkan i det? Power! Blaj, tänker du nu, man kan inte styra allt! Klart att jag inte kan det, men jag har alltid valet att välja hur jag ska förhålla mig till det som händer. Och däri ligger styrkan – däri ligger nyckeln till upplevelsen av att vara in charge.
Vi kan ta ett exempel; jag har mycket att göra, de ringer från skolan och säger att dottern är sjuk. Här kan jag välja att fullkomligt bryta ihop och gå sönder i stressatomer och se allt som helt jävla omöjligt! Vilket förmodligen ger mig huvudvärk och dåligt humör – vilket med stor risk kommer gå ut över mitt barn som kommer känna sig besvärlig och helt säkert missförstådd – kanske till och med oälskad. Vad är värst i detta exempel? Att jag inte får gjort det jag skulle i mitt jobb som drabbar – tja, vem? Och hur stor blir effekten? Eller är det att jag skadar relationen till min dotter och vi båda mår dåligt. Två av dem som jag borde värna om mest i hela värden – mig själv och mitt älskade barn som jag önskar allt gott för?

Ojojoj, nu for jag iväg en bit. Härligt! =) Jag bestämde det själv nämligen, inte med förståndet utan snarare med känslan. Jag vågade följa med mig själv helt enkelt, det är jag glad för. Men, eftertänksamhet och förstånd är nog så viktigt. Nu säger mitt förstånd att jag ska måla lite. Jag har nämligen en jurybedömd utställning att jobba inför. Ett alldeles eget val – som känns rätt både i känsla och förstånd!

Önskar dig en fin dag med kloka val! Because you´re worth it!

Läs mer om Stockholms Konstsalong på stockholmskonstsalong.se