Ja, jösses vad mycket det finns där! Ja, i mitt i alla fall. Där kan pågå så mycket på en gång att jag ibland blir helt trött på mig själv. Popcorn-hjärna kallar vi det inom Qoola Qvinnor, det var där jag hörde begreppet först. Rätt gött att ha träffat på en massa andra popcorn-hjärnor, tycker jag. =)
Nåväl, ideér finns det gott om och oftast får jag energi och lust ju fler ideér där blir. Men så – plötsligt – blir det liksom för mycket för hjärnan att hantera och jag blir trött, lite grinig och framför allt så mycket långsammare i tanken. Man får vara rädd om hjärnkontoret helt klart!
Nya ideér är ju naturligtvis en sak att fylla hjärnan med. Kunskap en annan. Själv är jag nog mest fascinerad av alla tankar vi har och hur de påverkar oss. Och det är mest det titeln till verket ”All in your head” syftar till. Alla dessa tankar som hissar oss. Eller dissar. Oj, så mycket dumt vi människor tänker, allt som oftast utan att märka det eller inse att vi själva är den som begränsar oss – och ibland andra i vår omgivning. Det är sånt slöseri med kompetens och livslust, och det gör mig ledsen. Vår kultur är dessvärre ganska pessimistisk emellanåt, vi pekar gärna på det som är fel eller riskfyllt och poängterar gärna att saker inte är bra nog. Tänk om vi istället kunde se och uppmuntra det som är bra? Det är ju då vi kan växa, må bra och våga mer! Det är ju då vi vågar öppna upp, bjuda in och vara generösa!
Nu är det ju så att vi aldrig kan göra andras val, vi kan inte leva någon annans liv. Men – vi har våra egna värdefulla liv att ta vara på! Och där, ja, där kan vi verkligen påverka och göra skillnad. Vi väljer själva vad vi vill lyssna på och faktum är att om vi kommer ihåg att lyssna inåt, på oss själva ofta, ja då hör vi inte lika tydligt det där andra kanske negativa, bromsande andra säger.
Så sluta dissa, börja hissa! Se dig själv i spegeln på morgonen, titta noga. Visst är du väl rätt fin ändå? Och tänk – den här kroppen som klarar av att göra så mycket varje dag! Bära dig än hit, än dit. En fantastisk makapär helt enkelt! Vad spelar väl några få rynkor eller nåt kilo mer eller mindre för roll så länge kroppen funkar? Och faktiskt, de där rynkorna – några kom ur skratt några ur sorg. Och oftast sörjer vi för att vi förlorat något kärt. Alltså har vi fått uppleva kärlek – hur viktigt är inte det? Och extrakilona kom förhoppningsvis från goda middagar i trevligt sällskap … Kanske kan vi bli bättre på att ta hand om oss om vi gör för vana att se och uppskatta oss själva?
Och om du gör ett misstag, glömmer något, gör fel eller säger fel. Hur hårt dömer du dig själv? Hur mycket klankar du ner på dig? Hur mycket tid lägger du på det? Och, viktigaste frågan, gjorde det agerandet dig något gott, löste det problemet snabbare, rättade det till misstaget, får det dig att göra annorlunda nästa gång? Eller gör det dig mest ledsen, långsammare och nervös inför nästa gång?
Jag tror det är vänligare OCH effektivare att skippa ”strafftänket” och gå direkt på åtgärd. Kan jag rädda situationen? Göra om, göra rätt? Direkt återkoppling till motparten? Acceptans är viktigt, vi kan alla göra fel. Respekt mot dig själv och eventuell motpart.
Se dig själv och andra med vänliga ögon, då kommer både du och andra fungera bättre. Det är liksom magin med oss människor, vi är inga isolerade öar – vi påverkas så väldigt av vår omgivning. Se till att du skapar positiv energi, det sprider sig som ringar på vattnet! Och du kan, jag kan, alla kan – alla kan vi påverka och skapa en bättre värld. It´s all in your head!
Senaste kommentarer